Jag har skrivit klart hela min uppsats och till och med fått mvg. Jag har handlat alla julklappar, slagit in dem och skrivit rim på varje paket. Jag har målat om mitt kök, bytt golv, lackat om luckorna, fixat nytt kakel och satt upp några coola tavlor på väggen. Jag har tapetserat en fondvägg i vardagsrummet, rensat ut byrån som är proppfull samt inhandlat en ny blänkande vit. Jag har köpt nyårsoutfit om passar perfekt samt bytt ut hela min garderob. Alla jobbanökningar är skickade och jag har hittat den perfekta kursen för vt2010. Jag har gjort ett fungerande schema som är spikat och godkänt. Ja jag måste stolt klappa mig själv på axeln och uttala orden "vad duktig du är". Finns dock ett liiitet problem som raserar hela denna duktighetsfasad. Allt detta har skett i tanken dag som natt och i verkligheten så har jag inte gjort ett skvatt! Så dela inte ut någon guldpokal ännu för fröken duktig har inte varit så duktig. Crap!

Jag ger fan upp nu och vill reklamera delar av min kropp! Kan jag också då få garanti på att

Den aldrig mer får mig att gråta så här?
Den aldrig mer gör mig stressad?
Att den inte förstör för andra?
Är att den inte framkalla sömnlöshet och triggar min analytiska förmåga?
Att den inte hindra mig att leva ett liv?

Den får göra ont, den kan till och med få se för jävlig ut ibland. Allt förutom att tvinga mig att ligga i sängen och inte kunna lyfta ett finger när jag sprudlar av energi och att tusen saker att göra!

Helvete!

Just nu innehåller min msn lista lite väl många blockerade kontakter, only V.I.P är kvar det vill säga ångestfyllda klasskompisar och goda vänner som förstår orden ”jag har inte tid just nu”. Dagarna går åt, kvällarna är till för återhämtning och den sociala törsten blir större och större medans möjligheterna blir mindre och mindre.

När jag äter läser jag, när jag bör sova analyserar jag, när jag är vaken skriver jag. Ibland vet jag inte ens vilket väder det är ute för jag har helt enkelt inte tittat ut, då oftat iklädd en hoodie och spretig frilla och har masat från sängen direkt till datorn.

Men i morgon kära vänner åker jag till Norsjö för att umgås med mina vänner en mysig fredag, lite hockey på lördag och all tid däremellan ska fyllas med något trevligt. Jag tar ledigt!... eller vi säger ”ledigt” för böckerna åker ju med :P

Det gråa vädret ger mig grått hår som måste döljas under en mössa. Eller så var jag bara lat i morse och prioriterade 5min sömn i stället för hårfix. Träffat handledaren nyss och jag verkar, enligt honom, ha läget under kontroll. Frågar ni mig så har jag inte läget under kontroll. Borde sätta mig och tok skriva på metod kapitlet men först jobb. Ska få träffa barnen, yesh! Men i helgen då jäklar!

Kan inte bara någon beställa en resa till Kroatien, röva mig då jag sover som sämst eller tänker som mest. Det är mycket nu för C-uppsatsen flåsar mig i nacken, kroppen lyder inte, rekrytering av personal samt inskolning. Att jag inte kan hålla käft och att mitt babblande skapar nya problem är ytterligare ett argument till varför en utlandsresa skulle vara perfekt! Eller så det sämsta tänkbara eftersom den inte löser mina problem. Fan 100.000 till den som skriver uppsatsen och löser allt annat skit!

caca654e0ddd0a271cf841941fb88028

Fy fan säger jag, blir så arg på sånt här! Hur tänker människan egentligen?
 

Jag satte mig vid dator igår med målet att skriva. Inge chattande, inge mailande, messande, gb, facebook, kläder, skvaller utan bara skriva, skriva och skriva. Poff så går strömmen och lämnar mig utan internet. Jag tror det är det bästa Umeå Energi gjort på länge, anordnat ett litet strömavbrott vilket resulterade i att bredbandsbolaget fick strul och jag, jag har aldrig någonsin fått så mycket gjort på så kort tid.

Men nu är abstinensen botad 24h utan Internet e fan knepigare än man tror och äntligen kan jag belöna mig själv med nya avsnitt av OTH och Gossip girl

Det är en stor dag idag, fröken måste vara skärp, kreativ, vaken, närvarande, teknisk… ja det är dags för intervjuer till C-uppsatsen så jag drar helt enkelt till landet (som Anna uttrycker det). Men jag skulle nog kalla det mer för samhället, mitt hem. Väl tillbaka i stan blir det att skriva, skriva och skriva eftersom målet är att inte behöva skriva under jul för då ska tiden ägnas åt att umgås och ha det najs! Men just nu sjukt fokuserad och ser fram emot kvällen.  

Upp och iväg till frisören, brännhet kaffe, mindre hår, shopping åt mamma och mig själv, förbi på universitetet för att hämta bandspelare, hem och nu andas innan det är dags för fortutbildning med BRIS. Andas in och andas ut, käka lite mat och glo på nyaste Gossipgirl avsnittet. Boka hotell i Sthlm och skriva intervjuguide får vänta till i morgon. Det är liksom full fart nu!

En del av dagens lilla shopping. Grått, varmt, under och runt handen :)

Efter en kopp kaffe så börjar kroppen vakna till liv men det börjar vara hög tid att göra något åt fejset, sluta snyfta till livsberättelser av invandrar ungdomar, googla begrepp och surfa runt efter kändisskvaller. Nästa anhalt heter IKSU med Sune och nej, jag ska inte träna. De har ju en restaurang också ;)

Det är egentligen inte olagligt tidigt på morgonen men somnade man kl 5.00 så tycker jag man har rätt att säga "urk!", dra täcket över huvudet och fortsätta snarka. Tyvärr funkar inte verkligheten alltid så utan det är fan bara att ignorera illamåendet och släpa sig upp. Har inte vågat titta ut för ligger det snö på backen så finns risken att den där "dra täcket över huvudet" önskan blir verklig. Urk!

Jaha ja är det nu jag ska sitta och vänta, känna efter och analysera minsta rörelse i min kropp? Leta efter biverkningar som media kan gotta sig i och skrämma upp hela landet till att vägra vaccinera sig?! Vad ja däremot vet är att jag knappast lär förvandlas till ett svin, gris eller kulting för nu flyter vaccinet i mitt blod. Tydligen måste vi ”riskgruppare” ta två doser också vilket innebär att ”fröken fräken rädd för sprutor” måste köa ytterligare en gång. Crap.

df468d08df3c6a5c290a8deb8cde96c4