Se där år 2010 snart över och vi vänder blad, startar nytt kapitel eller helt enkelt bygger vidare på det underbara vi redan har. Alla med och motgångar har gett lärdom. Varje skratt eller tår är minnen och varje människa vi mött har gett oss något.

Love, respect and no regrets. Ut och fånga er dröm under 2011 men glömt inte det ni redan har.

Sen slänger vi in en mindre seriös nyårsbild från 2008

Oj oj Frida åker the big rollercoaster och dom har alltid gjort mig yr och illamående. Men man åker ändå igen och igen. Vid starten är det kul, det pirrar i magen och man känner sig levande. Men lik förbannat när den tar slut så ser man inte klart, kan inte tänka klokt och man blir som ett barn igen och vill bara gråta. För det var då man fick tröst och det var med tårar man fick bort illamåendet. Man lovar sig själv att aldrig mer välja en berg- och dalbana utan i stället ta det säkra, stabila och tråkiga barntåget. Men man känner ändå suget efter en galen åktur. Det är som en drog och vad vore livet utan spänning? Ja ni ser vad vakna nätter gör med mig!

Jag har i princip krälat mig ur sängen, gripit tag i något fast och dragit mig upp. Morgonen var liksom ett skämt där jag i förvirring tog mig in i duschen sen bums i säng igen och sov till 14.30. Det är fan inte hälsosamt att vara jag ibland med denna hjärna som surrar, brusar och gnager hela nätterna så dagarna sovs bort. Nä fy fan nu ska spotifylista fixas och sen är det baske mig action!

Puss på er godingar

En liten närmare titt på mina, just nu, favoriter. Hittas här

Yeeah då var biljetter till Rihannas Stockholms besök bokade. Nu hoppas jag bara det ska bli varmare och mer inbjudande att traska och hämta ut biljetterna också. Jag ör ute i god tid jag :P

Kan vi inte ta nyårs nu? Kan det inte få vara helg och kan jag bara inte få gå ut och dansa hela natten lång?! Är tillbaka i Umeå, har packat upp och drog mig till datorn med kaffe och slog på partylistan på Spotify. Dumt val men God damn Im pepp!

Var igår totalt övertygad om att flaskan med alkohol hade bytts ut mot vatten och att jag därför inte kände av något och behövde mer och mer. Så var statusen på kvällen och statusen idag är urk. Sedan fullföljdes kvällen på vanligt vis. Förfest med tjejsnack, snacks, mer tjejsnack, ut på utestället, mer dricka, lite surr med folk, dans, mer dricka. Hem och i säng, lite onödiga fylle sms, ångest, irritation, fler sms och pang boom. Sova.

Idag är alltså en seg dag och jag önskar jag hade kort från kvällen så ni fick se min ”babe sida” också. Men kameran glömdes hemma. Crapz.

Mormor och farmor här, ta på dig masken, le och va social. Ok ;P

Beställt dessa idag och vad i allsin dar ska jag med dom till? Jag det får ni se senare ;)

Då har vi kommit till juldagen som i min almanacka innebär fest med kompisarna i Norsjö!

Är så fest sugen att jag får fjärilar i magen av att tänka på det så kom igen guys make my day så slår vi klackarna i taket. Då kör vi!

(bild http://anders.cafe.se/handerna-i-taket/)

Har tappat bort mig lite i ”30 dagar om mig” men vad passar bättre än att skriva om sina syskon så här i juletid? Så här kommer nr 11.

Jag har två bröder, den ena född 86 och den andra 89 och trots detta kallar dom mig ibland för lillasyster vilket skulle innebära att jag är typ 20år …jippiiie! Eller?

Båda två gillar sport och då gäller det kanske först och främst hockey och fotboll men jag vet att det även stått volleyboll, golf, innebandy och höjdhopp på agendan under årens lopp.

Sebastian f89 var förra året bosatt i Lycksele där han spelade hockey för Lyckseles lag men har nu flyttat till egen lägenhet här hemma. Fredrik f 86 bodde under 6månader hos mig i Umeå medans han spelade fotboll för Robertsfors och jobbade i Vännäs. Nu bor han i Norsjö med sin tjej.

Att de båda klarar av egen lägenhet överraskar mig för efter att bott tillsammans ett bra tag så trodde jag aldrig att det här med städa, diska och laga mat fanns i deras värld. Sorry <3

Vågar mig inte in på en djupa beskrivning för jag vet att de inte är så fan av bloggen eller att bli uthängd av syrran. Vad jag däremot kan säga om båda två är att trots gnabb, sura miner och liknande så vet jag att deras blod är siraps tjockt som bara den och att de alltid kommer att finnas där i med- och motgång.

Plattången är med, julklappar inslagna och party strassen är med. Glömt något? Jooo…spri… hallon saften! Ha en bra jul nu pyser jag till Norsjö <3

Packa var det jag skulle göra, slå in paket var också på listan. Men vad gör jag i stället? Spelar musik, testar smink blir överförtjust över mina örhängen och camar med my dear friend. Fuck!

Snön vräker fortfarande ner så jag stannar inne, slår på en film och myser i någta dagar.

Candle light remix... youtube Im in love. Det här med tidsinställda inlägg öppnar nya möjligheter så förbered er på ett regn av youtube musik. Hittar sjuk mycket fina låtar och låtar man inte kan sitta still till.

Idag åkte mina Kan Dee bilder upp i sovrumsfönstret. Gillar skarpt hennes stil på det hon ritar.

Högst upp på denna lista över vad jag älskar finner ni vänner, familj och djur <3

Men det finns många saker, upplevelser och annat i livet att älska. Jag älskar…

Vårt land med fyra markanta årstider

Doften av nystädat

Då människor tindrar med ögonen då de ler

Sms av personen jag gillar

Att shoppa

Min vetevärmare och att krypa under täcket efter en frusen dag

Min iPhone

Sommaren och ljusa nätter

De dagar då kroppen håller och jag känner mig på topp

Att skratta till ironi eller annan galenskap

Känslan av att krypa till kojs efter en skitkul ute kväll

+ 100 saker till

Jag måste blivit galen av att somna så sent, drömma mardrömmar så jag vaknade med skräcken i ögonen och att stiga upp så här tidigt! Måste vara en olaglig handling.

Men nu ni jag har i stället hunnit massor. Träffa hantverkaren på morgonen, jagat personer på vårdcentralen, städat hela lägenheten, fixat med papper, tvättat och pyntat lite. Men bara lite. Nästa på dagordningen är restuppgiften till skolan. I rock!

Bara för atrt jag råkar tycka om honom med lite tattos :P

I dag lever vi ledig student dagar och då kan det se ut så här… eller höras så här. Men favoriten Mario Badescu hade totalt torkat ihop så idag experimenterar vi med Proactivs Refining mask och håller tummarna att den inte förvandlar mig till ett monster.

Usch åt bara en macka och kaffe i morse medans jag väntade på tåget som var 1,5timme försenat. Sprungit på stan tills nu och jag håller formligen på att döööö! Mat.nu!

Sitter här blåfrusen och plockar ihop bitarna av mig själv. Vaknade 05.20 för att hinna till ett tåg och träffa ”Boss” (som han tidigare nämnts som). För mig behövs en fysisk händelse, något verkligt för att min hjärna ska förstå något mitt i allt virr varr av känslostormar. 8.00 fick jag mitt avslut, tårarna är förbrukade och jag har sagt hej då till det bästa och värsta under år 2010. Nu blickar jag framåt mot 2011 som ska bli mitt år! <3   

Som jag längtat! Sofia på Hårizont är en ängel och hon tillgodoser mitt behov, min drog av fransar! Yeah!

Eftersom det lider brist på inspiration till nr 8:Ett ögonblick så blir detta lyckorus det ögonblick jag beskriver!

Jag skulle ärligt talat säga att jag inte ha någon bästa vän. Utan jag har flera vänner som är bäst på olika sätt och på så sätt är dom alla mina bästa vänner. Däremot finns det en del personer som står mig mycket nära som vet mycket om mina tankar, hur jag mår och vad jag behöver. Men detta är oväntat nog inte personer som jag umgås med på fritiden, i skolan eller på krogen. Det har liksom jag ett bagage och en förståelse för vad det innebär att han jävligt dålig dag. Speciellt min vän A som jag bara träffat en gång men som förstår varje ord jag skriver, tanke jag har och situationer jag fruktar. Men jag vill inte kategorisera folk eller rangordna dem som står mig närmast utan alla människor jag definierar som vänner är mina bästa vänner. Men sen finns det en liten speciell grupp som jag brukar kalla Norsjömaffian. De är mina barndomskompisar som än i dag försöker träffas och hitta på saker, inte så ofta men tanken finns alltid där. Vi bor inte på samma ställe och vi befinner oss i olika skeden i livet men ändå är vår vänskap så självklar och även om vi inte umgås ofta så delar vi en barndom som gör de också till mina bästa vänner.

Det är nog den svåraste frågan man kan få. Finns för många svar, är så individuellt och hur vet man? För mig kan kärlek vara så mycket. Kärlek till vänner, familj, platser, saker och till den där speciella personen. Alla kanske de framkallar olika känslor inom oss men ändå kan vi beskriva det som kärlek.

Kärleken till familjen är den villkorslösa. Även om man inte alltid är överens så vet dom och jag att man alltid finns där och ställer upp. Det är denna typ av kärlek som framkallar tryggheten och eliminerar känslan av att stå ensam ute i världen. Och för mig är den livsviktig och värdefull.

Sen har vi kärleken till mina vänner där man känner sig hemma och kan prata om allt. Kärleken man känner till vänner är att man låter dem vara den dom är, fatta sina egna beslut för kärleken till vänner är inte dömande utan byggd på respekt.

Kärleken man känner till en alldeles speciell person är den som får fjärilarna att storma ens kropp så det känns som man ska sprängas och formligen vänder upp och ner på världen. Denna känsla känns trygg och utmanande på samma gång och förhoppningsvis så vet man bara.

♥ Jag fångar er om ni faller ♥

Eftersom jag misstänker att mina föräldrar tjuvläser min blogg, jag de är mycket nyfikna, så säger jag förlåt redan i första meningen.

Båda mina föräldrar har passerat 50 och vi låter ålders beskrivningen stanna där jag vill trots allt få julklappar i år. Under hela mitt liv har jag levt med två närvarande föräldrar, alla under samma tak. Detta innebär att mina föräldrar har hållit ihop väldigt länge ända sedan min mamma var 15 år tror jag. De gifte sig 1987 och förutom mig har det även uppfostrat två yngre bröder. När jag var yngre vägrade jag inse att vi var ganska lika varandra och jag skulle aldrig ha erkänt om de hade rätt någon gång. Men nu i vuxen ålder kan jag se likheter, olikheter och att jag har tagit efter dem mer än i mitt utseende.

Min mamma har så länge jag kan minnas jobbat med barn både som dagmamma och nu på dagis. Där emellan har hon sprungit efter oss barn där hemma vilket till viss del sker än i dag även om vi alla flyttat hemifrån. Min mamma är en sån som inte kan sitta still och ställer upp för alla i familjen vad det än gäller. Hon tillbringade mycket tid med mig lasarett 1997 och än i dag om man behöver uppbackning så kommer hon rusande vilket gör att jag om min mamma idag har en väldigt nära relation. Det är trots allt inte alla mammor som följer sin 28 åriga dotter till Uppsala då hon ska opereras. Tack mamma

Pappa är praktiker i familjen och är det någon gen som jag önskat att jag ärvt så är det hans förmåga att ta tag i saker direkt. Här läggs inga papper på hög, inga räkningar obetalda och undrar han något så ringer han direkt inte sedan som resten av familjen. Det är till pappa man går när man fått brev man inte förstår eller känner sig allmänt lat och förvirrad när det gäller pappersarbetet. Utöver det så är nog jag och pappa rätt lika varandra, mer än vi vågar erkänna. Vi är båda väldigt envisa vilket gör att vid våra diskussioner har ingen fel och vi skulle hellre dö än att erkänna oss besegrade.

Han har haft många olika jobb min pappa men några utav dem kan man finna inom kategorin socialt arbete vilket gör att han blir lätt upprörd över orättvisor, människors öden och utsatta i samhället. Vilket kanske förklarar rätt mycket att jag själv valt den vägen och att det är honom jag diskutera sådana frågor med.

Något mina föräldrar alltid haft gemensamt är intresse för idrott vilket de överfört väl till sina barn. Båda har varit aktiva under sina ungdomsår men i dag finner du min pappa på tränarbänken och min mor hejjandes i publiken och förmodligen mina bröder på planen.

Ord som kan sammanfatta mina föräldrar är: envisa, hjälpsamma, empatiska, stöttande, idrottsintresserade och underbara.

Helvete så arg och ledsen man kan bli!!

Jag har haft många förälskelser och då jag var 14år träffade jag en kille som jag länge trodde var min första kärlek. Tills nu nyligen.

I våras träffade jag en kille som totalt vände min värld upp och ner. Han var mörk med världens finaste leende och ögon som glittrar. Första gången vi sågs så klickade det direkt och efter det hände allt rätt fort. Han bodde långt borta så vi kunde inte ses så ofta som vi ville och varje ledig sekund av mina tankar gick till honom. All annan tid höll vi kontakten genom alla tekniska underverk i världen och sågs då vi kunde. Han hjälpte mig med många kriser bara genom att vara sig själv. Ärlig, kärleksfull och stöttande och även jag fanns alltid där för honom. Det var som vår gemensamma sak, ett trauma i det förflutna och förståelse. Och kärlek. Herregud vad fjärilar, myggor, fåglar har cirkulerat i min mage varje gång vi sett eller pratat. Däremellan var saknaden för stor. Värken i hjärtat intensiv och tyvärr insikten om att framtiden inte var vår. Så vad hände? 

Han är yngre än mig, mycket yngre vilket inte kändes till en början men kanske nu i efterhand fått betydelse. Samt han är en rotlös människa som vill se världen, bo överallt för att sedan bygga rötter, medans jag är redo för annat. Så framtiden var helt enkelt inte vår för det är så mycket som ska stämma, praktiska bitar också och tyvärr var hindren på tok för stora.

Vid 28års ålder träffade jag alltså min första kärlek vilket en del kanske tycker är sent men i jämförelse med annat så var denna den starkaste jag upplevt. Även om det nyligen tog slut och fortfarande gör ont så vet jag vi kommer vara vänner. Det var så fel men ändå så rätt. Det var min första kärlek.

Jag heter Frida och är född 1982 i Västerbottens inland i ett samhälle kallat Norsjö. Så yes en kärring :P Där bor min familj kvar bestående av mamma, pappa och två yngre bröder. Givetvis också ett gäng hundar vilket vi haft så länge jag kan minnas. Brukar oftast dela in mitt liv i ett före och efter där brytpunkten går vid 1997 och en ”liten” bilolycka.

Tiden före (8 - 15år)

Jag var en sådan där idrottstok där fritiden fylldes med volleyboll och fotboll. Man rusade hem från skolan för att käka sen iväg på träning för att vissa gånger ha två träningar direkt efter varandra. Helgerna ägnades oftast till matcher och häng med kompisar spanandes efter moppekillar. Och visst fann jag en del intressant här och där men det var oftast en kort crush för min del.

Jag var aldrig en sådan där osäker tonåring som försökte ta reda på vem man var, hade få kompisar och kände sig jämt utanför. Visst hade jag sådana stunder också men inga som påverkat mig nämnvärt. Anledningen till detta tror jag har att gör med idrotten. Jag gjorde något jag älskade och samtidigt var bra på vilket fyllde kvoten av bekräftelse och självkänsla. Jag hade min bana utstakad och behövde aldrig känna mig otillräcklig och förvirrad.

Tiden efter (15år <) Den där bilolyckan förändrade mig totalt. De 7månader jag låg på lassa tvingade mig växa upp fort och småsaker blev obetydliga, men jag kunde inte göra det jag älskade längre, det som var jag. Jag förlorade självförtroende, identiteten, en del vänner, sporten, funktioner och tonåren. Vad många inte vet var att det tog mycket lång tid för mig att le inombords, närmare 5år om inte längre. Men någonstans fanns ändå glädjen att leva och stödet alla gav mig gör att jag sitter här idag. Efter gymnasiet tog jag paus för att hinna ikapp mitt liv och planera nästa drag vilket blev att flytta till Umeå 2003. Här kunde jag börja om för ingen visste vem jag var, hur den gamla Frida var och kunde jämföra mig med det. Det var nu jag började hitta mig själv och idag trivs jag med mig själv.

Allt detta har gjort mig till en person som känner empati och förståelse för andras livsöden, omtänksam och stöttande. Andra känner mig nog mer som en tjej som är rapp i käften, pratar för mycket och alltid ler. Så ni ser där det finns mycket i mina gömmor.  

Satan och hans moster! (det är väl så man säger, snacka om crazy uttryck). Nåväl hade ju examinationsdag idag på skolan och pga av lite lassa besök har jag inte överdrivit mitt pluggande (knappt pluggat) men tänkte ändå delta. Men vad händer!? Fröken fräken ska pallra sig ur sängen, får gåshud, börjar kallsvettas, det snurrar i huvudet och blodtrycket är som hos en döing. Så nej, jag åkte inte till skolan och lär få en fet jäkla rest smäll! H-vete vad jag längtar till i morgon då jag läggs in och förhoppningsvis får positiva besked och ett snabbt besök. Håll tummarna va!?

Fan less detta nu och vill tillbaka till detta! -->

Dag 1 – Presentera mig själv. 
Dag 2 – Min första kärlek. 
Dag 3 – Mina föräldrar. 
Dag 4 – Det här åt jag idag.
Dag 5 – Vad är kärlek. 
Dag 6 – Min dag. 
Dag 7 – Min bästa vän. 
Dag 8 – Ett ögonblick. 
Dag 9 – Min tro. 
Dag 10 – Det här älskar jag.
Dag 11 – Mina syskon. 
Dag 12 – I min handväska. 
Dag 13 – Den här veckan. 
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag. 
Dag 15 – Mina drömmar. 
Dag 16 – Min första kyss. 
Dag 17 – Mitt favoritminne. 
Dag 18 – Min favoritfödelsedag. 
Dag 19 – Detta ångrar jag. 
Dag 20 – Den här månaden. 
Dag 21 – Ett annat ögonblick. 
Dag 22 – Det här upprör mig. 
Dag 23 – Får mig att må bättre. 
Dag 24 – Det här får mig att gråta. 
Dag 25 – En första. 
Dag 26 – Mina rädslor. 
Dag 27 – Min favoritplats. 
Dag 28 – Det här saknar jag. 
Dag 29 – Mina ambitioner. 
Dag 30 – Ett sista ögonblick.

"Bara döda fiskar följer strömmen" Ok då är jag väl stendöd nu :P 

Ja jag erkänner jag hade fel, föll ner i träsket av fördomar om den blonda kalufsen och nu borde jag placeras i skamvrån. Kanske hjälpte inte den där musiksatsningen med din syster precis din image och rykte och min bild av dig. Men förlåt Magdalena Graaf du ska ha credd, en eloge och en given plats på min idol lista. Bara tråkigt att jag skulle behöva läsa om ditt helvete för att förstå. I snickarboden med dig Frida!

Mina favvisar denna höst.

I dag åkte min gyan ut på "äventyr" och jag vet inte men låten kändes bara så rätt. Go save yourself liksom :P Bahtawar