Jag skulle ärligt talat säga att jag inte ha någon bästa vän. Utan jag har flera vänner som är bäst på olika sätt och på så sätt är dom alla mina bästa vänner. Däremot finns det en del personer som står mig mycket nära som vet mycket om mina tankar, hur jag mår och vad jag behöver. Men detta är oväntat nog inte personer som jag umgås med på fritiden, i skolan eller på krogen. Det har liksom jag ett bagage och en förståelse för vad det innebär att han jävligt dålig dag. Speciellt min vän A som jag bara träffat en gång men som förstår varje ord jag skriver, tanke jag har och situationer jag fruktar. Men jag vill inte kategorisera folk eller rangordna dem som står mig närmast utan alla människor jag definierar som vänner är mina bästa vänner. Men sen finns det en liten speciell grupp som jag brukar kalla Norsjömaffian. De är mina barndomskompisar som än i dag försöker träffas och hitta på saker, inte så ofta men tanken finns alltid där. Vi bor inte på samma ställe och vi befinner oss i olika skeden i livet men ändå är vår vänskap så självklar och även om vi inte umgås ofta så delar vi en barndom som gör de också till mina bästa vänner.