Upp och ner, ner och upp...
Oj oj Frida åker the big rollercoaster och dom har alltid gjort mig yr och illamående. Men man åker ändå igen och igen. Vid starten är det kul, det pirrar i magen och man känner sig levande. Men lik förbannat när den tar slut så ser man inte klart, kan inte tänka klokt och man blir som ett barn igen och vill bara gråta. För det var då man fick tröst och det var med tårar man fick bort illamåendet. Man lovar sig själv att aldrig mer välja en berg- och dalbana utan i stället ta det säkra, stabila och tråkiga barntåget. Men man känner ändå suget efter en galen åktur. Det är som en drog och vad vore livet utan spänning? Ja ni ser vad vakna nätter gör med mig!
har en tävling på min blogg där ni kan vinna en tandblekning från beconfiDent! var med!
Sv: 8 år tycker jag inte är så farligt faktiskt. 15 år är också okej, men överstiger det den gränsen... Nae! :) Jo tack du, det är bra :) Det går väl bra med kurden också, hehe. Men kurdiskan står still. Har inte lärt mig mer om man säger så. Det har mest legat på hyllan, tyvärr. Men det är nog dags att plocka fram det igen så man inte glömmer det man lärt sig. Hur är det med dig då? :) Nyår imorgon. Händer det något skoj? :)
På tal om berg- och dalbana brukar jag säg att livet är som en berg- och dalbana med många loppar :)
