Anställningsseminarium var det igår ja inför jobbet som projektledare för ett projekt med ensamkommande flyktingbarn och svenska ungdomar som har försörjningsstöd. Spännande projektide och spännande blandning av grupper. Fick för några dagar sedan börja förbereda inför en presentation av hur vi ville utveckla projektet, informationen var aningen diffus men det gick ändå rätt bra, de gillade min ide och hur jag vill jobba med ungdomsgruppen. Under seminariedagen fick vi två oförberedda uppgifter och allt avslutades med en enskild intervju. Spännande process och egentligen skitbra sätt att anställa på för de får verkligen se hur man tänker och hur man funkar under stress ang problemlösning. Förväntar jag mig jobbet? Absolut inte, finns en ”liten” detalj som gör att majoriteten av alla jobb inte funkar för mig och det kära vänner suger rejält och det känns surt när jag måste tacka nej till en anställningsintervju. Ambitionen om ett totalt anpassat samhälle 2010 får de mer än gärna speeda på med!