Tanken var att jag skulle jubla över att jag fått sommarlov (med undantag för lite möten) men nu är det fan andra grejer på G som blockerar glädjetjuten. En helt annan glädje, en rädsla/glädje. Är C verkligen på väg hit nu?! Sitter han på bussen? Knackar han på min dörr 01.30? Lurar han mig eller är han skvatt galen (på ett bra och spontant sätt)?? Har han verkligen hoppat in i bussen för att komma hit nu och inte på fredag? Helt plötsligt känner man sig ruskigt ospontan och gammal, ni vet så där gammal att man planerar minsta rörelse och skriver in den i almanackan. Herrejävlar asså, nu blev jag nervös!

Finns det bättre låt som symboliserar sommarlov? Dock så gör sig solen osynlig, crap