Sedan jag blev tillfrågad om att vara med i DHRs bloggnätverk så har min rullstolsvardag smugit sig in i inläggen, något som jag kanske inte delat med mig av så mycket förut. Det är liksom inte det jag främst är, en rullstol, utan mer en tjej med 30års kris som råkar ha problem med att springa i trapporna. Men nu ska jag ge er en exklusiv inblick i hur folk ibland ser på en och vad som ploppar ur deras munnar.

Kille 26år, mamma 56år, svenskar, ja kommentaren kommer från alla håll lite nu och då…

-          Skulle jag råka ut för samma sak och hamna i rullstol så skulle jag ta livet av mig.

(Spontan tanke: Hmm så jag borde alltså ta första bästa pistol och skjuta mig själv för jag har inget värdigt liv, eller?)

-          Kan du ha sex (oftast ställd av onykter kille)

Ja jag vet inte riktigt du kanske använder lilltån då du har sex och då blir det ett problem ja (kontring av mig)

-          Vad kul att du går ut och har kul

(Borde jag stannat hemma? Why?)

-          Det är så synd för du är ju så söt

( Det är nu man vill säga följande men då skulle väl personen i fråga skämmas en aning)

Alt 1: Så om jag var ful skulle det inte vara lika mycket slöseri utan då kunde jag lika gärna sitta i stol?

Alt2: Ja herregud tjejer i rullstol är ju oftast fulare än andra så jag måste haft en jäkla tur eller hur?

-          Ska vi gå hem till mig?

(Bara för att jag sitter i stol är jag inte desperat och borde vara tacksam för att du frågar så nej tack.  Nästa gång prata med mig först, ok?)

Okej jag ger er inte hela konversationerna så kommentarerna är tagna ur sitt sammanhang.  

Som det såg ut 1997