Jag kommer att dö

Jag har räknat ut hur min död kommer att se ut. Det blir ingen bilolycka, hjärtinfarkt eller cancer. Nej min död kommer bli min Emotion rullstol. Rullstol säger ni den kör du ju själv, eller? Jo jag kör den själv men ibland gästspelar bordsben, stolar och fulla fötter som rallycross förare och det är då de går illa. Minsta touch på däcken sänder iväg den i en ryslig fart. Idag pang boom in i garderoben, blod och en fot om inte vill pressas in i en sko i morgon. Tänk er den farten nedför en trapp. Yes det blir min död, skriket lär höras ända till skåne!

Rummet är fyllt av fjärilar

Överallt i varje liten gnutta av utrymnme fyller de min omgivning. Förvirringen är total och det finns inte ens ett lexikon att använda för att översätta galenskaperna som sker. Galet, nytt och amazing. Vem hade trott att fjärilar skulle dyka upp så här tidigt på sommaren?


Tåget har spårat ur

Norsjö. Yes Im home doing notin'. Tentan på tisdag vågar jag inte ens tänka på, likaså examinationsredovisningen på måndag morgon. Usch jag vill bara vara, även om det händer inget här in da inlandet så kastas man mellan hopp och förtvivland, lycka och ledsamhet och ja en massa annat. Har jag blivit galen eller spelar hormonmerna mig ett spratt? Hoppas till Gud på det senare. Jag är ur spår men snart tillbaka i banan!

Köping Hillbillies

- Om du hållit på med sport förut så sysslar du väl med sån där… ja…asså..  (nu börjar de generat snegla neråt, nicka mot stolen och leta rätt ord)…


- Handikappidrott
? (fyller jag oftast i)


- Jaaaa precis
(överlycklig att jag räddat dem)


- Nej det är inte riktigt min grej längre.


Men här har ni några hurtbullar som går att följa på torsdagar på svt och Psst. Den ena från Skellefteåtrakten dessutom :)  

In i snickerboa!

Liksom för Emil i Lönneberga borde någon jaga mig in i snickarboden så jag får skämmas, tänka över mina synder och bli en bättre människa. Vi pratar alltså mat, sömn och dricka. Kanske låter löjligt men som tetra är det fan viktigt för att fungera. Sover jag inte så fryser jag, fryser jag så spänner jag mig, spänner jag mig så får jag smärta, får jag smärta så får jag svårt att sitta eller sova. Ja så rullar det hjulet på. Likaså om jag slarvar med mat och dricka. Så dricker jag nästan bara kaffe, sover lite och äter godis till frukost och lunch så är det fan inte så konstigt att jag mår apdåligt och inte alls fungerar normalt. Skämmes tammefan!


I’ve lost my hjärnceller

Härlig Svengelska det där måste ni hålla med om. Men its true något inom mig har tagit semester och jag känner mig inte längre levande, sprudlande eller presterande. Det är bara blank, tomt, ja empty. I normala fall borde jag kunna svamla lite om att…

 

· Hur glad jag ibland blir då jag pratar med Boss. Det är uppfriskande och gillas.


· Jag haft sjukt oflyt denna dag. Började med då jag skulle till skolan och piiiiiiiiiiip (ja censur är tillåtet i MIN blogg). Följt av att jag upptäckte att jag missat en hel dag av föreläsningar vilket avslutades med att hissjäveln på Wilmas var sönder. Jag som längtat efter lite ompysslande ansiktsbehandling. Trasiga hissar är dock något som man skulle kunna skriva en bok om men det överlåter jag till någon kreativ jäkel.


· Att en del har tendens att missbruka positiva ord tills de inte betyder ett skvatt eller känns trovärdigt. Självklart snackar jag om killars små kommentarer de tror funkar. Sorry men nej, man blir inte smickrad.

 

 

… eller att jag från och med ikväll låser dörren och går inte ut förrän på måndag morgon. Det ni, respekt.

Jag var modig då jag var 13år MEN

Tänk då man var 13år och hade blivit ihop med en kille på skolans disco. Eftersom man på den tiden inte hade mobiler så lyfte man luren och slog killens nummer väl medveten om att det förmodligen var hans föräldrar eller nyfikna syster som skulle svara. Man harklade fram ett ”hej är …… hemma?” och bad till Gud att de inte hunnit skaffa en nummerpresentatör. Sen när man skulle dit fick oftast morsan skjutsa dit en (pinsamt oh yes) och snabbt som ögat sa man hej då och rusade in på rummet förbi alla nyfikna.


Idag har man egen telefon vilket innebär att man slipper snacka med killens föräldrar första gången man ringer. Man bor oftast i egen lägenhet så ingen behöver bevittna ens första besök eller besökare. Trots detta så skickar man oftast ett töntigt SMS med underförstådd mening, tjattrar via FB gömd bakom dataskärmen eller springer på varandra i dimman på krogen. Jag var fan mycket modigare som 13 åring än som fyllda 27. Pinsamt.


Det var en lögn.

Okej jag kan förstå att man vill kolla om folk är att lita på, om de bryr sig och är din vän men man spelar ett farligt spel för till slut har ett test, ett skämt eller lögn gått för långt. Tycker mig besitta en hel del humor, förståelse och tolerans för folk lilla små tester för att se om jag är att lita på men KOM IGEN! Om en ”test” får mig att vara vaken, grubbla, inte våga komma med ett svar, få dåligt samvete, känna mig dum, fråga andra om råd och välja mina ord väl då är det inte längre en test utan ren elakhet.


”haha det jag sa var bara ett skämt ville bara testa dig men tack för att du tog din tid”


Du känner mig nog inte så väl för det där funkar inte på mig. Det var inget skämt du drog utan en lögn och det gick för långt. Du har problem. Punkt.

Detta är till dig

Im such a chicken. Tydligen gillade den klarsynta och vakna sidan av mig inte det den flummiga och djupa personigheten skrev igår så * klick *, inlägget raderat.

Vad jag egentligen ville få fram i allt snurrande var att i veckan checkade min morfar ut från detta liv. Så i kväll får han låna den låt jag valt till min egen avslutning.

Nyare inlägg